Blogg: En amatörpsykologs betraktelser - Stürmerfoul

Blogg: En amatörpsykologs betraktelser

Ljubomir Vranjes out!

Det kom väl inte som en jättechock.

Elitidrott mäts i resultat och de står inte i paritet till kravbilden.

Sedan är frågan om resultaten var den enda anledningen.

Vranjes slår mig inte som typen som lämnar på grund av sketna resultat. Snarare typen som jobbar dubbelt så hårt för att få till förändring. Kaptenen som går under med skeppet-typen (här kan jag ha helt fel, jag känner ju inte karln, men jag är trots allt licencerad amatörpsykolog).

Det snabba förloppet från ”kämpa i motvind” till att lämna skeppet öppnar upp för spekulation.

På twitter läser jag Kristianstadsbladets journalist Marcus Nilsson skriva:

”Så sent som igår sa Vranjes att smärtgränsen inte var nådd och att hans vara eller icke vara var en styrelsefråga. Senare samma kväll ska han ha ställt sin plats till förfogande. Jojo, det låter ju såklart betydligt bättre på cv:et.”

Läser vi IFK Kristianstads nyhet på hemsidan skrivs det:

”Ljubo har tagit kontakt med styrelsen och framfört att han i den situation IFK hamnat i ställer han sin plats till förfogande. Styrelsen har efter mycket övervägande gått med på hans önskan och Ljubo kommer härmed att avsluta sitt uppdrag som tränare.”

Ni märker. 

Det rimmar inte.

Jag brukar fråga nyinstallerade tränare i olika lagidrotter om de är typerna som anpassar sig efter gruppen som redan finns – eller sätter sitt ledarskap till 100 procent och förväntar sig att gruppen anpassar sig både till spel och sätt att vara. Många svarar att det handlar om en balans. Kanske blev det felbalans i IFK Kristianstad?

Väldigt tidigt efter att Vranjes kom till IFK Kristianstad kunde vi ana att det skett en liten krock sett till träningskultur och professionalitet. Då kunde man garva lite åt det. IFK var on top of things ändå. Det fanns en plan för att ta nästa steg.

Nu är det annorlunda.

Resultaten (i Handbollsligan) är svaga och ekonomin körd i botten.

Vinnarkulturen är borta och frågan är om man ännu nått botten.

Tveksamt va?

OM det nu skulle bli så att Uffe Larsson får denna klunga gossar med stukade självförtroenden att bli en segermaskin och SM-guld-vinnare, eller åtminstone en avsevärt bättre fungerande lagmaskin, ja då kan vi naturligtvis konstatera att det var en ren och skär ledarskapsfråga. En felrekrytering. En felinvestering.

Vi får väl se om det blir så. Det ska bli intressant att se spelarnas agerade i nästa match – mot Alingsås.

Sedan finns det naturligtvis fler anledningar än resultaten denna höst/vinter till att Kristianstad förlorat sin maktfaktor. En stor anledning till att Kristianstad kunde etablera sig som ett lag strax under den absoluta Europaeliten, trots de ekonomiska utmaningarna, berodde på väldigt lyckade värvningar. Ett stabilt bygge från grunden.

Inte heller den biten har fungerat på sistone. Markus Olssons hemvändning till trots. Och det är där man måste lyckas först och främst.

IFK Kristianstad är nere för räkning.

Men knockade? 

Knappast.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.