Blogg: Ett EM i Dr Hassans smak - Stürmerfoul

Blogg: Ett EM i Dr Hassans smak

Inledningsvis.


Välkomna till denna opretentiösa och förmodligen mycket ojämna blogg. Baserad på tankar och åsikter i affekt med högst begränsad kunskap om handbollen som sport. Utifrånperspektiv och allt det där, ni vet.

Men hey. Kunde vi starta ett pappersmagasin och överleva pungsparken från corona det första året kan vi väl hålla liv i en blogg?

Jag ska försöka att inte vara för negativ, men är medveten att det kommer att störta mörkt ur det hänseendet.

Bloggen läser ni alltid gratis.
Magasinet prenumererar ni på här:
https://sturmerfoul.se/prenumeration/

Inspirationen, eller i sanningens namn irritationen, som startade det här lilla projektet var efterspelet till den regelrätta kapning av damernas EM som Danmark iscensatte.
Ändra i spelschemat, med stöd av mumbojumbo-finstilt trams, är det närmaste Dr Hassan som vi har kommit i EHF:s korridorer på ett tag.
EHF förresten. Detta centrala förbund som mer påminner om en flock parkeringsvakter snarare än sportens väktare. Vi kommer till dem senare. I omgångar.

Short story:
Det fanns ett ”slutspelsträd” där respektive placering resulterade i att lagen skulle möta ett bestämt lag en bestämd tidpunkt.
”Bestämd och bestämd… Äsch…” resonerade arrangörerna – och flyttade matchprogrammet, med stöd av det finstilta, för att gynna dem sportsligt och ekonomiskt. ”Det är det bästa för sporten”.
Aftonbladet rapporterar om det här.

”Frankrike ska klappa hästen” säger den danska förbundskaptenen Jesper Jensen och menar väl något i stil med att värna den hand som föder en, sedan det franska laget reagerat på att deras gruppseger plötsligt reducerades i värde.

Läs Aftonbladets rapportering i ämnet här.

Visst. Det kanske trillar in några kronor mer till arrangören.
Men man ruckar på de sportsliga förutsättningarna, på den lilla rättvisa och heder som finns, och vad som är än värre – man gör handbollen jämförbar med crocket för enbenta, boule för färgblinda i Vänersborg eller breakdance för seniorer utan höftkula.
En sport i bananrepublikanda.

Handbollen vill att den ska tas på allvar.
Då måste man förtjäna det.
Och med folk som Dr Hassan vid rodret sedan 20 år och nu Danmarks direktörs-move går man helt fel väg.

Dansk handboll framstår som en girig direktör med en cigarill i ena mungipan och svålfett rinnandes ner för den andra. Med EHF-tjänstemän som putsar hans korvfingrar och kysser hans loafers – istället för att sätta ner sin egen förbannade fot och sätta stopp för idiotin. Av bara farten borde de även schasa bort Ryssland som agerar som idioter. EHF gillar ju paragrafrytteri normalt sett.
Bryt regler som hindrar smittspridning – ingen åtgärd.
Lek idiotiska mun-i-sked-lekar på hotellet – ingen åtgärd.
Men nååååde den klubb som skulle ha fel skylt under ett sekretariat i en Europacupmatch. Då djävlar i mig brinner världen och böteslappar ska delas ut. Då passar det utmärkt att sätta kniven i klubbar som kämpar med små marginaler, bara för att rätt rutor ska vara ibockade i delegaternas papper.
Dessutom kostar de pengar. Stora pengar, dessa delegater.

Och nästan ingen tycker någonting.
Förbundskaptenerna morrar i media. Axnér levererar oneliners som får världen till en bättre plats. Flinck ifrågasätter. Vissa twitterprofiler kommer med bitska poänger.
Men inga förbund agerar ordentligt. Inte offentligt vad jag kunnat se åtminstone. Allra minst det svenska – kanske eftersom detta sportsligt förmodligen gynnar Sverige?
Nu hade jag velat se en svensk förbundspamp, vem som helst, kliva upp ur ur sina sammetslakan och ryta till.
”Va fan gör ni med vår sport?”
”Sluta vara egoistiska dårar!”
Det är inte Axnérs roll att göra det i Aftonbladet.

Johan Flincks rapportering har varit nyttig att följa och det är tveksamt om Handbollssverige fattar hur viktig han är för sporten. Det lyfts fram konflikter, det rapporteras om skandaler – det tycks till i krönikor.
Vilken annan media bidrar med det?
Den många gånger hyllade Handbollskanalen?
Bitch please.
När bet Handbollskanalen i ett surt äpple senast?
När lyfte de på en smutsig sten?
När skapade de sig en ovän i spåren av journalistik?
Mer än torftiga rewrites från andra medier har Handbollskanalen inte fungerat som någonting mer än en skugga av andra medier. Ett eko och en magnet på sociala medier.
Matchreferat här. Uppsnappade klipp och nyheter inom klubbarna där. Jag gillade verkligen de nostalgiska tillbakablickarna från tidigare lags säsonger, exempelvis. Myspys.

Och!
Och det kan ju vara bra i sig. Jag kanske får det att låta mesigt nu, men det är ju inget fel i det. Där fyller HK en väldigt viktig funktion och vi ska i det stora vara tacksamma för att de finns. De har nu en mäktig plattform och kanske måste de välja den inställsamma inriktningen av affärsmässiga skäl.

För det kan vara kostsamt att ha klubbar och förbund som motarbetar en.
Har jag lärt mig…

Men den här ystra medhårsvalsen som Handbollskanalen dansar kommer aldrig vara tillräcklig för mig. Vi kommer aldrig framåt om vi går i cirklar och med Handbollsmagasinet Stürmerfoul vill jag att vi bryter ny mark. Jag ser det som ett komplement till Handbollskanalen.

Den här bloggen? Den är mest för att få avreagera mig.
Men fan, det känns inte bättre. Jag är ännu mer irriterad nu.
Danskdjävlar.

/
Christoffer Ekmark

christoffer@sturmerfoul.se

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.