Blogg: "Handbollen redan har en Super League, men i EHF:s regi" - Stürmerfoul

Blogg: ”Handbollen redan har en Super League, men i EHF:s regi”

De senaste dagarna har sporten fotboll vunnit en stor seger.

Mörka kommersiella krafter försökte ta fotbollen gisslan, men den frigavs av miljontals fotbollsromantiker över hela världen som i ett gemensamt broderligt upprop förkastade idén på en stängd Superliga för de rikaste (inte bästa) fotbollsklubbarna i Europa.

Initiativet var taget av klubbarnas ägare. Inte UEFA – som också protesterade, men för sin del av mer ointressanta (ekonomiska) anledningar.

Supportrar, spelare, tränare – till och med sponsorer – satte ner foten. Kommersialiseringen hade gått för långt. Europeisk fotboll var på väg att bli ett slags NHL. Ett glorifierat gycklarspel där ingredienser som ångest, degradering, derbyn, sann glädje och sann bedrövelse togs bort.

De massiva protesterna gav resultat. De giriga direktörerna fick krypa ut bakvägen.

Power to the people!

Det säger samtidigt en del om handbollen – inte allt (eftersom all rak jämförelse med fotboll såklart blir orättvis).

Där har sporten sedan länge kommersialiserats av de centrala förbunden. Där styr pengar före sportsliga prestationer – och har dessutom accepterats.

Ett svenskt lag kan vinna SM-guld i handboll, utan att få en sportslig chans att spela i Champions League.

I fotboll däremot finns det en hierarki som åtminstone i praktiken gör det möjligt för exempelvis Malmö FF (eller lag från Malta, Färöarna och Estland) att kvala in till Champions League. MFF har till och med lyckats nå gruppspelet två gånger, mot alla odds. Och lyckas de inte nå dit finns det Europa League.

Allt avgörs på fotbollsplanen.

Inför säsongen 2021 bestämde EHF att handbollens Champions League skulle bestå av 16 lag. Tio lag från de högst rankade länderna – och ytterligare sex som EHF valde ut. Sex Wild cards som baseras huvudsakligen på ekonomiska grunder. Inte sportsliga.

Va fan är det?

Så på så vis skulle man kunna säga att Handbollen redan har en Super League, men i EHF:s regi. 

Protesterna har varit ljumma. Ett bevis på vilket litet inflytande klubbar och supportrar har på sporten. ”Jaja, wildcards kan ju vara festligt. Vem swishar vi?”

För fyra-fem år sedan gick flera Europeiska klubbar samman och diskuterade möjligheterna att bryta sig ur EHF för att själva skaffa bättre ekonomiska förutsättningar, men det rann snabbt ut i sanden.

Dessutom är det ju inget anmärkningsvärt för att vara i handbollens värld. Att sportsliga meriter väger lättare än ekonomiska ser vi upprepade bevis på även när det kommer till VM.

Dit kan ett land kvala in, men ändå inte få chansen.

Dit kan ett land misslyckas med att kvala in – men ändå få chansen.

Cashen styr.

I VM i Egypten tidigare i år skapade IHF sin egen reservlista baserat på andra värden än de sportsliga. När USA drog sig ur på grund av Covid 19-situationen kunde man kanske ana att Grönland, som 20 år i följd slutat före USA (och alla andra Nordamerikanska lag) i de Panamerikanska mästerspaken, skulle få chansen. Grönland hade redan fått sig en slev av EHF:s kapitalistiska beslutandefunktion när de rankades efter USA i första skedet när kvalet ställdes in. Då valdes USA före Grönland eftersom ”det skulle vara bra för TV-marknaden”.

När USA sedan inte åkte gick platsen till – Schweiz. Varför? Tja, det korta svaret är att IHF ska ha in cashen. Kommersiella möjligheter går före sportsliga meriter.

Och där står medlemsländerna och muttrar lite försynt utan att någonting händer.

Minns ni VM i Qatar 2014?

Australien kvalade in till VM på sportsliga meriter. Tyskland gjorde det inte.

Då ändrade IHF, som en lynnig diktator, på reglementet, kastade ut Australien och gav platsen till Tyskland. Alles gut. Handbollsvärlden muttrade lite försynt, men TV-bolagen kunde faktureras.

Och resten av idrottsvärlden som står upp för sportslig rättvisa skrattar åt handbollen, där medlemsländerna tassar med som kopplade hundar. När Dr Hassan ber medlemsländerna att hoppa frågar de ”Hur högt?”.

Men? Kanske är det rätt väg framåt för handbollen?

Kanske är det så vi skapar intresse och ekonomiska förutsättningar att utvecklas organisatoriskt?

Kanske är EHF:s och IHF:s metodik det bästa för handbollen på lång sikt?

Men för mig är det inte idrott. Det är inte gentlemannasporten där man spelar hårt och älskar alla. Det är mer än spegelbild av Wall Enberg från Jönssonligan

Det är en skev maktfördelning som vi vant oss vid och så länge inget gemensamt upprop sker, en miljontedel utav det som fick fotbollens Superleague att begravas två dygn efter sin födsel, kommer ingenting att hända.

Må bästa lag vinna! (Om de har råd)

För övrigt!

Nummer #10 av Stürmerfoul är nu på väg ut till sina läsare.

Se till att prenumerera.

Eller förbeställ ett nummer här för att pröva på:

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.