Blogg: "Lugna nu - det var bara en torsk mot Spanien" - Stürmerfoul

Blogg: ”Lugna nu – det var bara en torsk mot Spanien”

Vattentät seger mot Bosnien och hallelujastämning råder.
Fyrabollarstorsk mot mardrömsmotståndaren Spanien och till aska blev vår glöd.

Är det något dessa båda matcher har gemensamt så är det att oproportionerligt stora växlar verkar dras av en ynka seger och en ynka förlust.
Åtminstone när jag fluktar igenom mitt twitterflöde klockan 22 en lördagskväll…

Jag vill ABSOLUT inte leka handbollsexpert på något sätt. Men är det inte två helt rimliga resultat ändå, där det i Spanienmatchen var en hel del marginaler emot. Lite bättre försvarsträff här och lite bättre kvalitet i lägena där – så är det en poäng och ingen fara på taket. En styrka att ta poäng utan att spela bra bla bla bla.
Men vi lever i en värld som blir allt mer polariserad – så varför skulle inte åsikterna om det svenska landslaget hamna i samma fack. Himmel eller helvete.
En liten synd från Carlsbogård och alla välsignelser är glömda.
En knackig coachningsmatch och Solbergs VM-silver är betydelselöst.
Jaja.

Sverige har tror åtminstone jag, fortfarande likvärdiga chanser som i morse att gå vidare och ta sig till semifinal och i bästa fall final. Inget har förändrats på det sättet. Nu har vi fått se hur bra vi kan spela – och hur mindre bra det kan bli. Bra, då vet vi.
Det är fascinerande hur stor skillnad det kan vara på ett handbollslag från en match till en annan – och ännu mer fascinerande att vi som lever i handbollsbubblan alltid verkar förvånas över det. Det enda pålitliga när det kommer till handboll är ju att den är fullständigt oberäknelig. Höga berg och djupa dalar från en sekund till en annan.
Precis som i morse är Sverige ett lag som kan gå till VM-final med lite marginaler på sin sida. Spanska gamla gubbar som fick fullträff till trots.

Ofta brukar bra handbollslag nästan vara som vassast direkt efter en förlust.
Det tror jag Sverige kommer att vara mot Tjeckien också.

Det som oroar mest?
Om man har gulddrömmar åtminstone. Det är att Danmark ytterst sällan gör de där dåliga matcherna.
Efter en gäspingsseger i premiären mot Montenegro och 11-11 en bit in i matchen mot Slovenien började laget att varva upp. Det är lite som att se Örjan Kihlström kontrollera ett fält från dödens, om man får vältra sig i travklyschor.
Lagets andra halvlek idag var det bästa jag sett så här långt i detta mästerskap. Dessutom verkar det finnas så mycket lugn, så mycket självförtroende – och så mycket vinnarvilja – att det här lagets värsta motståndare är den där basilusken som det pratas om i TV till och från.

Niklas Landin är bäst.
Mikkel Hansen är i form. Mathias Gidsel, som man i Danmark diskuterar om han är nästan lika viktig som – eller viktigare än – Hansen är på väg till ytterligare nivåer.
Magnus Saugstrup är en personlig favorit.
Allt verkar vara på plats i Danmark.

Är Danmark undantaget som bekräftar regeln om handbollens nyckfullhet?
Svar får vi inom kort.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.