Efter rasistskandalen: Abdulkadir bortplockad som elitdomare – väljer att lämna handbollen - Stürmerfoul

Efter rasistskandalen: Abdulkadir bortplockad som elitdomare – väljer att lämna handbollen

När den svenska handbollssäsongen drar igång igen i september har fyra av fjolårets elitdomare försvunnit från domarlistorna.
Bara en av dem av egen vilja.
För Mohamed Abdulkadir blev den omtalade rasistskandalen i Kungälv början till slutet.
– Jag hade förväntat mig att Svensk Handboll skulle stå upp för mig och för idrottens mest centrala värderingar. Inte svika mig. Jag hade velat döma vidare i sporten jag älskar, men på grund av hur förbundet hanterat det här kommer jag förmodligen aldrig tillbaka till sporten igen, säger Abdulkadir.

Det har gått några veckor sedan Mohamed Abdulkadir var redo att återuppta sin domarkarriär. Efter sex år som elitdomare hamnade han plötsligt i en av svensk handbolls största skandaler kopplat till rasism.
Reaktionerna var starka när Kungälv mötte Rimbo en kväll i mars 2020. Dick Tollbrings kommentar ”Är så trött på den svarte fan” uppfattades av såväl publik som delegat. Tollbring fick rött kort och händelsen rapporterades.

Efter matchen tog Abdulkadir och Dick Tollbring varandra i hand.
– Jag hade aldrig uppfattat vad som sades under matchen. Jag var så långt ifrån situationen man kunde komma och hade ingen aning om vilka ord som sagts. Hade jag vetat det hade jag aldrig tagit honom i hand. Det var först när vi domare och matchdelegaten utvärderade matchen i bilen på vägen hem som jag fick allt berättat för mig.

På läktaren satt bland andra Stefan Lövgren, VD för Svenska Handbollslandslaget.
– Att säga så går över all gränser för vad som är rimligt och vad idrotten står för, sa han till Aftonbladet – som var ett av många medier som skrev om ”Rasistskandalen inom handbollen”.
Inledningsvis hamnade ärendet hos domarkommittén, som då leddes av Henrik Mäkinen.
– Henrik var vansinnig på det inträffade och ville att vi absolut skulle driva ärendet vidare. Han förklarade samtidigt att frågan var för stor för domarkommittén och att han skulle skicka ärendet vidare till SHF. I den frågan tycker jag han hade helt rätt och enligt RF skulle det senare sig också visa sig vara korrekt agerat.

Händelsen fick mycket stor genomslagskraft i media.
Inte enbart på grund av ärendets känsliga natur i sig, utan för hur den hanterades av såväl Svenska Handbollsförbundet och RF. Tränaren ifråga fick ett års avstängning, men på grund av en för vagt formulerad text från SHF.s disciplinkommitté, helt utan förberedelser att hantera ett liknande fall – och måhända en stelbent byråkratisk hantering hos RF – blev påföljden att Tollbring bara stängdes av som spelare. Som tränare kunde han i praktiken fortsätta.

Återigen uppmärksammades ärendet i nationell media och det drog ett löjets skimmer över sporten.
Men det här kom att handla om mer än ett rött kort efter ett par smutsiga ord och en misslyckad disciplinkommitérapport. I slutändan kom hela handbollens värdegrund att prövas. Och, skulle det visa sig, den var inte så värst viktig.

– Ett beteende som var så allvarligt att det borde ha resulterat i en polisanmälan resulterade nu endast i en ogenomtänkt disciplinär åtgärd.
I det här skedet av hela processen hade Abdulkadir börjat inse att Svenska Handbollsförbundet i sina olika instanser inte bara brast i kompetens. Stöttningen från förbundet var enligt honom helt obefintlig.
– Jag dömde de sista enstaka matcherna som var kvar av säsongen det året, men helt utan glädje. Ord går att skaka av sig. Svek gör det inte, säger han.

Abdulkadir förväntade sig att det förbund han representerade som domare skulle driva frågan och efterspelet vidare; att frågan skulle testas i grunden för att kunna bli ett prejudikat.
– Omgående blev jag informerad av Henrik Mäkinen DK-Ordförande om att mitt ärende skulle hanteras av SHF:s trygghetsråd som leds av Lena Runströmer. Jag fick en kopia på ett mail som skickats till henne och väntade på att de skulle höra av sig.

Tiden gick. Veckor passerade. Även månader. Sedan kallades alla elitdomare till en gemensam samling inför säsongen där både Wedberg och Runströmer talade. Temat var passande: värdegrunder inom förbundet.
Inte ett ord om Abdulkadirs ärende.
– Till slut frågade jag Lena Runströmer inför alla andra domare om vad som egentligen hade hänt med frågan om mitt ärende, om det skulle polisanmälas eller hur förbundet skulle agera kring det. Då svarade Runströmer att hon aldrig hade hört talas om fallet, säger Abdulkadir och skakar på huvudet.
Trots mail och alla skriverier i tidningarna!? Det kan inte vara möjligt?
– Jo, hon kändes väldigt uppriktig i det uttalandet. Hon kände inte till det.
Hur reagerade du där och då?
– Jag knäcktes totalt. Jag satt rakt framför henne. Luften gick ur mig och jag saknade för en gångs skull ord. Flera av mina domarkollegor märkte hur dåligt jag mådde. Två av de andra domarna tog då direkt kontakt med Wedberg och ifrågasatte hur det hanterades, men för min del försvann all ambition och vilja att döma då. Var det dessa människor som skulle representera sporten?

I september 2020 skrev Alingsås Tidning om ärendet och Abdulkadir uttalade sig kritiskt kring sitt förbund.
– Dom pratar bara om “trygga idrottsmiljöer” och proaktivt arbete och då blev jag lite besviken på att dom inte diskuterar handlingstagande. Det känns som stoppa huvudet i sanden-beteende och att man inte ser problemen. Min uppfattning och känsla är att det finns människor som inte trodde jag skulle driva detta, att jag skulle låta det rinna ut i sanden.
Wedberg och Runströmer skickade samtidigt ut dubbla signaler i AT.
Wedberg till AT:
– Det är väldigt olyckligt att han (Abdulkadir) känner så och det är klart att han behöver hjälp i det här, det har vi också försökt framföra och jag hoppas att han kan ta emot den hjälpen. Nummer ett är ändå att vi förkastar den här incidenten till hundra procent. Sedan är det som jag förstår hanteringen av ärendet han inte är nöjd med, eller förstått hur det går till. Det råder delade meningar där.
Delade meningar?
– Mohamed förväntar sig en kontakt från trygghetsrådet men disciplinnämnden är högsta organ. Det är klart att han önskar något annat men man får heller inte blanda ihop sakerna.
Borde ni polisanmält det hela?
– Det är en jättesvår fråga, var ska vi dra gränsen? Vi vill ju helst lösa de här sakerna i den sportsliga sfären”.
Senare i samma artikel säger Wedberg att han vill se ”Momma” komma tillbaka och döma igen och att han ska få all den stöttning han behöver.

I Alingsås Tidning publicerades samtidigt en artikel med just Lena Runströmer.
Hon bekräftar vad Abdulkadir berättar – att hon inte kände till den enskilt mest omskrivna rasistskandal inom svensk handboll som någonsin uppdagats.
– Anledningen till att vi inte hörde av oss som Mohamed ville vår att vi inte fått det till oss. Vi ligger inte med drönare i luften och snappar upp allt som händer och det var helt enkelt aldrig en fråga för oss.
Abdulkadir skakar på huvudet när citaten läses upp.
– Man kan kalla det för att man inte har rutiner, men jag menar att om man har den rollen som Lena har och aldrig ens hört talas om den här skandalen, då handlar det om inkompetens. Hon har förmodligen inte öppnat sina mail heller.

Abdulkadir gjorde ett försök att fortsätta sin domarkarriär, men valde några veckor senare att pausa den.
– Jag älskar sporten och människorna kring den. I många år hade jag kämpat för att bli elitdomare och hade inga planer på att sluta. Men jag kände mig sviken och saknade motivation. Då gör man inget bra jobb som domare. Så jag tog en paus.
Pausen varade säsongen ut.
I april i år valde Abdulkadir att göra en polisanmälan för hets mot folkgrupp. En ren symbolhandling efter det att varken SHF, Riksidrottsförbundet eller idrottsombudmannen valt att gå vidare. SHF arrangerade en värdegrundsutbildning tillsammans med Rimbo.
– Polisanmälan gjordes dels för min egen skull, som en symbolhandling, men också för alla andra människor som riskerar och kanske en dag också blir utsatt för påhopp för att de har en viss hudfärg, sexuell läggning eller utövar en viss religion. I förlängningen handlar det om att skydda det som idrotten säger sig verka för; alla människors lika värde.


Åklagarmyndigheten valde att inte driva det vidare.

– Det fanns inte tillräckligt högt allmänintresse, förklarar Abdulkadir och suckar:
– En rasistisk kommentar i en idrottshall med över 300 personer som blir omskriven i alla stora tidningar och medier i omgångar. Tydligen har det inte tillräckligt högt allmänintresse.
Vad händer med frågan nu?
– Jag har varit i kontakt med idrottsombudsmannen på RF och rent teoretiskt hade jag kuna driva den vidare till arbetsmiljödomstolen och pröva saken där, men nej…

Till den här hösten var Abdulkadir trots allt inställd på att döma handboll igen. Att SHF svikit honom var en känsla han var redo att leva med för att kunna döma på elitnivå igen. Tollbrings lagbrott var ingenting SHF ville polisanmäla.
– Jag hade länge bra kontakt med Björn Eriksson, domarkommitténs ordförande (som ersatte Henrik Mäkinen som lämnade för ett år sedan efter en artikel i Stürmerfoul). Det kom inga märkliga signaler från honom.
Inför den här säsongen valde Abdulkadirs tidigare domarpartner Johan Gedda byta kollega efter 16 år.
– Min tanke var då att finnas som en resurs. Det händer ju trots allt rätt ofta att olika domare dömer med varandra; att någon blir sjuk eller skadad. För min del skulle det bli färre matcher, men eftersom jag jobbar heltid på ett logistikföretag i Göteborg var det inga problem. Intäkterna från handbollen är inget jag är beroende av. Bara jag fick komma ut och döma igen.

När elitdomarna togs ut för några veckor sedan stod Abdulkadirs namn inte med på listan.
– För mig kom det som en chock. Motiveringen från domarkommittén var dels att det inte fanns tillräckligt med matcher, dels att jag inte hade någon fast partner och att det mer eller mindre var ett krav.
Mohamed Abdulkadir köper dock inte någon av anledningarna.
– Jag är övertygad om att det handlar om att jag uttalat mig kritiskt mot SHK och delvis mot tidigare domarkommittén. Och brist på matcher? Vi har ju ATG Svenska Cupen som tillkommit och elitdomarpar som också försvunnit.


Det är just som elitdomare Abdulkadir är bortplockad, inte petad – för några nya namn har inte tillkommit i elitdomargruppen.
– Jag kan döma på förbundsnivå, det vill säga upp till Allsvenskan damer och division ett för herrar. Men för mig blev det för mycket. Jag kan inte bara ta en sådan roll och smita iväg med svansen mellan benen och representera ett förbund som jobbar på det här viset.
– Sebastian Buck valde också att sluta. Men hans tidigare domarpartner Kenneth Cardell blev ändå nominerad. Där var det inget problem. Ett förbund som velat ha mig som domare hade naturligtvis hanterat problemet för sportens bästa. Alla insatta vet ju att det är en svaghet inom svensk handboll med för få domare generellt.

Upplever du att Svenska Handbollsförbundet tappat bollen i den här frågan – eller medvetet valt att släppa den?
– Förbundet har inte tappat någonting. De har släppt bollen. De vet precis vad de gör. Det är en obekväm fråga som de försökt tysta ner. Sedan plockar de bort mig som elitdomare för att jag haft offentliga åsikter om det.
När Stürmerfoul gjorde reportaget ”Domarsprickan” i nummer #5 fick alla elitdomare chansen att uttala sig. Du valde att inte göra det. Var det av rädsla för att kritisera ditt eget förbund?
– Ja, så var det. Det råder en miljö inom domargruppen som inte är sund och som bottnar i att främst den tidigare domarbasen Henrik Mäkinen hade en personlig schism med representanterna i Ref-edu (en tidigare grupp med före detta elitdomare och delegater som producerade utbildningsmaterial till SHF). Det är inte populärt att åsikter vädras offentligt
Då blir man straffad genom att inte bli tilldelad matcher?
– Ja, så var min känsla. Man skulle definitivt inte stå högt i kurs.

Abdulkadir skrattar uppgivet igen.
Han visar upp en mail- och sms-konversation.
– Se här. För ett tag sedan var jag ute på min fritid och spelade frisbeegolf med bland andra Maths Nilsson, som var en del av Ref-edu och också tidigare hedersmedlem i Elitdomarföreningen. Maths lade ut en bild på Facebook om att vi hade en trevlig kväll. Den bilden skärmdumpades av en av elitdomarna, Mattias Wetterwik, som skickades till Henrik Mäkinen. Jag ifrågasattes sedan för att jag umgicks med Maths Nilsson på min fritid, efter skriverierna i Stürmerfoul, och anklagades att vara del utav en konspirationsplott (vid denna tidpunkt hade jag redan tagit paus från handbollen). Tidigare hade jag blivit tillfrågad om jag umgåtts privat med Nilsson och då sagt nej – bara för att skydda min egen karriär. Även domarföreningens ordförande Jonas Åström menade att det inte var lämpligt med tanke på den känsliga situationen efter skriverierna.
Ni får inte umgås med vilka ni vill privat?
– Som elitdomare, nej. Det uppskattas inte i vissa fall.
Upplevde du, för övrigt, att reportaget i Stürmerfoul gav en rättvis bild av hur elit- och förbundsdomarnas verklighet ser ut?
– Ja, för min del kände jag igen mig i väldigt mycket. Men det faktum att SHF.s ledning valde att visa Mäkinen fullt förtroende i sitt svar då säger ju en del. De vet om vad som försiggår, men bryr sig inte.
Varför väljer du nu att sluta helt och hållet med handbollen?
– För min del handlar detta om mer än bara handboll. Kan jag med rent samvete rekommendera barn och ungdomar att spela handboll och pröva på den sporten när jag vet att den leds av människor som sviker dem om det skulle hända någonting. Om barnen skulle bli utsatta för att de har en viss hudfärg eller tillhör en minoritetsgrupp av något slag? Nej, det kan jag inte. Därför kommer jag, som det känns nu, aldrig att återvända till handbollen mer.

Abdulkadirs tidigare elitdomarkollegor Safia och Maria Bennani tog också en paus från handbollen förra säsongen.

Deras skäl var av liknande natur; de kände inget stöd från SHF och domarkommittén. De var ändå villiga att försöka gå vidare inför säsongen 21/22, och ställde sig till förfogande för att återgå till dömningen. Så blir det dock inte. De fick nyligen beskedet att Domarkommittén valt att inte nominera dem. Inte ens på förbundsnivå.

Robert Wedberg förklarade skriftligen att det föll på en teknikalitet. Systrarna hade behövt vara närvarande på domarkursen och avklarade löptester.

Safia Bennani ställer sig frågande till den motiveringen.

– Vi har fått lite olika motiveringar beroende på vad som verkar passa för stunden. Björn Ericsson bekräftade till Aftonbladet att domarkommitténs motivering var att man saknar förtroende för oss. Förbundsstyrelsen säger istället att det är för att vi missade kursen. Men andra domare har missat den där träffen av olika skäl såsom att de är på semester, kommenterar Safia Bennani, som lagt ut korten offentligt på sociala medier där hon öppet delar sin mailkorrespondens med domarkommittén och förbund.

Läs hela utläggningen här:

https://1drv.ms/b/s!AtqD5LqSLYMLd8DxlczzPguxv1w?e=OwQJNl

Det var dödsstöten för Bennanisystrarnas domarkarriärer, åtminstone så som den svenska domarorganisationen ser ut idag. Gemensamt har de tre elitdomarna att ingen köper de skäl som formellt anges till att de inte får döma vidare.
Ingen av dem vill egentligen heller sluta med handbollen.

En mer utförlig uppföljning av hela elitdomarhärvan kommer att publiceras i nr #13 av Stürmerfoul.

Prenumerera på Handbollsmagasinet Stürmerfoul:

Prenumeration

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.