En pojk att älska och en gud att tillbe - Stürmerfoul

En pojk att älska och en gud att tillbe

Hela jorden brinner.
Ryssen är på väg.
Haven är döda.
5G ger oss cancer.
Antivaccare med bibeln i näven fyller torgen.
Börser störtdyker och cryptoinvesterarna hänger sig.
Fotbollen är sönderkorrupt. IHF är inte långt efter.
Nordkorea skjuter missiler som kinapuffar.
Dieseln är snart uppe på 21 spänn och elpriset är så högt att man till och med funderar allvarligt på att ta bussen till jobbet även när hörlurarna är urladdade.
Och Norge ledde med fem bollar! Motherfucking Norge. En vecka innan vinter-OS.
Världens undergång har aldrig varit närmre.

Då reste sig ett brandskattat, ständigt ifrågasatt, delvis hånat – men aldrig uträknat – landslag och gav oss alla lite mer livsvilja och livsglädje.
För Norge kanske har det bästa laget i medvind.
Men Sverige har de bästa frontsoldaterna när det ska ryckas ut i krig. Och den som ledde sina styrkor med rak fast hand var Gud själv.
Jim Gottfridsson förtjänar ett stilla amen efter denna match. Han må ta stor plats på planen, stor men precis lagom, men är en ännu större ledare.

Det var som att han dunkade in tron i sina lagkamrater. På planen, i omklädningsrummet, i timeouter. Vinnarskalle smittar inte, men inspirerar. Ett mål här, ett mål där, och Jim visade ett lugn i allt jagande som imponerade så oerhört mycket.
Sveriges vändning blev ett enda långt youtubeklipp för alla som pluggar idrottspsykologi. Titta på andra halvlek 42 gånger, nöt ner 80 A4-sidor och kvittera ut de 140 högskolepoängen.

Sverige kavlade upp ärmarna, spottade ut snusen och spelade med hjärta. Tänk så oerhört betydelsefullt det är i handboll. Bara inställningen var som en man mer på banan. Det svenska laget stack in näsan som de aldrig stuckit i näsan tidigare.
Samtidigt som Norge vek ner sig. Rädslan att förlora blev starkare än viljan att vinna, ni vet. När ingen vågade ta ansvar i slutminuterna hamnade bollen i nävarna hos Sagosen. Och när den norske världsstjärnan riktade blicken framåt såg han Oscar Bergendahl leende. ”Kom du. Varsågod att försöka” inbillar jag mig att Oscar väste.

Att sedan som en grande finale se Valter Chrintz avgöra på straff, denne plan B-lösning som varit petad mest hela säsongen i Berlin och flögs in mitt i turneringen, är för mig extra glädjande.
Det är ingen tillfällighet att han avgjort många stora matcher i slutsekunderna. Han är en vinnare. En kirurg bland en flock marinsoldater som kan skära millimeterprecisa snitt där motståndaren är som mest sårbar.

Nu väntar en kamp om medaljer och drömmen vore såklart att knäppa Danmark på näsan som tack för VM.

Men först ska vi njuta en stund.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.