Gud som haver barnen kär - Stürmerfoul

Gud som haver barnen kär

Vilka semifinaler!

Drömfinalen mellan Danmark och Frankrike är nu en bronsfight. Ha! EM-finalen spelas mellan ett Sverige som släppt alla bromsar och ett Spanien där vi har revansch att utkräva. Vilka drömförutsättningar.

Vi upplever någonting helt unikt nu. Vi kanske inte har de bästa 16 spelarna – men vi har det bästa laget, och det är något fantastiskt när sådant bär frukt.

Ett landslag som vinner matcher med en perfekt balans av vansinne, iskyla, rutin och skicklighet.

De leds inte av Glenn Solberg. De coachas av honom. Men det är Jim Gottfridsson som är ledaren. Profeten. Den allsmäktige.

Gud dirigerade. Gud dikterade villkoren. Gud son, Andreas Palicka, om inte återuppstod så åtminstone likt ett mirakel lyckades han tillfriskna i tillräcklig tid för att förlåta vara slutminutssynder.

Hans lärjungar följde honom blint – och Wallinius landslagsgenombrott var den frälsning vi bett om.

Om jag hade varit konfirmerad hade jag kunnat en bön innantill. Nu fick jag skriva ihop en handbollsbön utifrån hur den borde låta.

Vi har Gud på vår sida. Så – låtom oss bedja.

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart vi oss i EM vänder,
står vår lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.


Gode Gud tag du vård
om oss här i denna målgård,
så att alla smittade får vara
friska glada, utan fara.
Gud som håller Sverige kär,
Spanien blir en lätt affär


Alla spelare som lider nöd,
fransosen och norsken är nu död,
mittsexor på stormigt vatten,
kantutspel i mörka natten,
käre gode Fader vår,
i Ystad gråts det nu en tår

Och för helvete. Kläm dit spanjorerna en gång för alla.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.