Hallå där Andy Schmid - Stürmerfoul

Hallå där Andy Schmid

Hallå där Andy Schmid, en av världens bästa playmakers i Rhein-Neckar Löwen som numera blivit barnboksförfattare med debutboken ”Mein Sprungwurf” (översatt mitt hoppskott). 

Först och främst – berätta om boken du skrivit?

– Allt började med att jag läste en hel del böcker för min son och han gillade sportböcker. Det fanns fotboll och ishockey bland annat, men jag hittade ingenting på temat handboll. Därför beslutade jag mig för att skriva en egen bok. Personligen har jag alltid gillat att skriva snarare än att hålla på med siffror, det handlar väl om att den ena hjärnhalvan är starkare än den andra på något sätt. I skolan var jag värdelös på matte, men hyfsad på tyska.

Och på idrott?

– Ja, jo…

– Boken handlar om när sexårige Leo för första gången, tillsammans med sin mor och bror, besöker en Löwen-match. Som vanligt vann Löwen och så fick Leo ett intresse för sporten. Man får även följa hans resa i idrottsföreningen.

– Det är verkligen en enkel historia, men jag kände för testa på det och det roligaste av allt är naturligtvis att min egen son gillar boken. Han är min hårdaste kritiker.

Grabben Leo i boken är fagerblond – vi antar att du inte gjort alla illustrationer själv?

– Hela processen med boken gick väldigt fort. Jag hittade en student, en 22-årig tjej, som ritade bilderna och Leo i boken liknar min egen grabb. Till en början hade jag inga stora förhoppningar, men tänkte att kanske några i min bekantskapskrets som också har barn skulle gilla den. Men det blev ett väldigt bra mottagande och nu går boken att köpa på vår hemsida. Än så länge är den bara på tyska.

– Kort och gott: boken handlar om handbollen som sport; om drömmar, rättvisa och respekt. Men också om vad som går att lära sig av förluster.

Blir det fler böcker?

– Nja, det är nog bara ett one hit wonder. Vi får väl se.

Om du måste välja efter din spelarkarriär – barnboksförfattare eller handbollstränare?

– Då blir det handbollstränare, lätt. Det är ett yrke som redan idag intresserar mig mycket.

I boken har Leo, precis som du, siffran två på ryggen. Var kommer den grejen från? Var det för att du en gång var en misslyckad högerback i fotboll?

– Min idol Glenn Solberg spelade också med nummer två. Så när jag skulle välja nummer blev det så.

Är det inte skit med alla höga nummer, i alla lagsporter, som de yngre spelarna börjat anamma. Finns där 22 spelare i en trupp borde det bara finnas nummer 1-22, eller?

– Exakt! Jag gillar gillar inte alls höga nummer på matchtröjor utan är väldigt old school på det sättet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att spela med 65, 83 eller 99 på ryggen. Trams!

Vad har du reagerat på under de första omgångarna av denna säsongen i Bundesliga?

– Det har väl varit okej från vår sida. Vi förlorat borta mot Flensburg och Melsungen, vilket inte är bra men heller ingen katastrof, och har till stora delar ett nytt lag och en ny bra coach i form av Kristján Andrésson. Det tar tid att få hans filosofi att fungera fullt ut i praktiken så det är ett känsligt skede just nu. 
Det kan kosta mästerskapet med bara ett par få onödiga förluster, så vi måste börja vinna matcher.

Du är 36 bast nu, men ser ut som 23. Hur länge håller du på – och vad väntar efter en aktiv karriär?

– Jag har kontrakt tills jag är 39 och som det känns nu kommer nu aldrig att sluta med handbollen. Jag älskar att spela och kommer att fortsätta så länge kroppen tillåter. Ålder är bara ett nummer sägs det ju och det stämmer.

– Förr eller senare, troligtvis senare, planerar jag att varva ner i Schweiz och få en fast bas i livet efter tio år i Tyskland och mycket resor under säsongerna. Jag vill visa mina barn vårat hemland.

Under Nicolaj Jacobsen fick du en väldigt aktiv roll i 7-6-spelet. Hur har den förändrats sedan Kristján Andrésson tog över som coach?

– Vi har inte spelat så mycket 7-6 med Kristján. Vi måste fixa försvaret först och få det att fungera fullt ut, vilket är grunden för all framgång i handboll. Men jag hoppas att vi kommer att spela mer med 7-6 efterhand för det ger möjligheter som vi är bra på att tillvarata. Vi kan ju spela riktigt bra 7-6 om allt sitter och Kristján är öppensinnad.

Vad tycker du om 7-6-spelet generellt?

– Jag gillar det, för det kommer en helt annan taktiskt dimension med i bilden. Jag tycker att det vore dumt att inte utnyttja det i många matcher, oavsett om man leder eller ligger under. Visst finns det dåliga saker med det, det förändrar ju sporten och jag förstår att många har starka åsikter om det. Men efter två-tre år med regeln i bruk så är det fortfarande inte så många som använder 7-6-spelet speciellt mycket. I min centrala roll med 7-6-spelet känner jag att man måste utveckla saker man normalt sett inte utvecklat eller tränat speciellt flitigt på.

Nu ska du spela EM med Schweiz. Det är första gången sedan 2006 som du får vara med i ett större mästerskap. En del toppspelare inom handbollens värld som antingen inte platsat i sitt eget land – eller inte haft ett tillräckligt bra lag för att konkurrera i stora mästerskap – har fått erbjudanden om att spela för andra länder. Qatar är väl det främsta exemplet. Har det någon gång varit aktuellt för dig?

– Jag hade verkligen chansen en gång, men valde att inte att göra det – utan att gå in på detaljer. Personligen tycker jag att det är en av de dummaste reglerna som finns. Det ska inte finnas möjlighet att spela för ett annat land bara sådär. Jag kan inte tänka mig att spela för ett annat land överhuvud taget. Schweiz formade mig som handbollsspelare och jag är stolt över det.

Å andra sidan tjänade ju spelarna som drog på sig Qatars landslagströja säkert en hyfsad slant?

– Så var det garanterat, men jag tackade som sagt nej till de pengarna som då erbjöds. Visst, om någon ringde och erbjöd fem miljoner Euro så måste man ju fundera över saken för då handlar det om så mycket annat. Det var dock länge sedan jag accepterade att Schweiz inte är något stort handbollsland och att det inte skulle bli några stora framgångar för vårat landslag. Nu ska vi dock spela EM för tredje gången. Senast det begav sig var 2006 – då fick vi vara med för att Schweiz var arrangör. Nu är laget med på sportsliga grunder och det ska bli fantastiskt kul att få spela matcherna i Göteborg i vinter. 

Hemsida till boken: https://www.andyschmid-kinderbuch.com

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.