Ledare #7 - "Makt är ett gift" - Stürmerfoul

Ledare #7 – ”Makt är ett gift”

Vi går nu in på år två med Stürmerfoul. Med tanke på den ekonomiska kris som följt i coronaepidemins spår är vi glada över att fortfarande existera. Samtidigt har responsen från er läsare varit det som fått oss att satsa vidare. Handbollen är en sport som behöver ett eget magasin och Stürmerfoul är ingen dagsslända. Tvärtom står vi inför en lansering internationellt, men det projektet får sjösättas när tiden är mogen.

I de två senaste numren har vi haft flera reportage om hur SHF och Domarkommittén har arbetat med och behandlat elitdomarna. Domarna har själva pratat om hot, trakasserier, brist på ledarskap och risk för att elitdomare slutar. Det var inte tomma ord.

Flera delegater och andra centralt anslutna huvudaktörer har kastats ut från SHF:s farvatten. Under sommaren valde två högt rankade, tillika internationellt meriterande och hårdsatsande, elitdomare att ta en paus från handbollen. Maria och Safia Bennani.

De vill inte längre döma handboll åt ett förbund som tummar på de grundläggande idrottsliga värderingar. Deras beslut mottogs med en axelryckning från SHF, som nu gett övriga elitdomare munkavle.

I en tid då handbollen är på gränsen att förändras som sport på grund av domarbrist, på sina håll har handbollen gått ner till endomarsystem, finns det inte utrymme för maktkrig och personliga agendor hos SHF och domarkommittén. Men. Makt är ett gift och just nu sprider det sig i handbollens vener.

Samtidigt, mitt i denna kris, väljer en central person i Domarkommittén, Niklas Axvallen, att axla huvudtränaransvaret i Allsvenska damlaget Nacka HF.

Jag är normalt sett positiv till att vi i handbollens lilla värld ska kunna kombinera olika roller. Exempelvis borde en huvudtränare kunna arbeta extra som kommentator och expert i TV och så vidare. Men detta? Att jobba i Domarkommittén, som tillsätter domare (ej i Damallsvenskan dock), och samtidigt vara tränare i ett Allsvenskt lag är inte rimligt och har tidigare inte varit accepterat internt. Det borde vara en självklarhet.

I tränarnas roller i modern handboll, åtminstone på elitnivå, är det en del av spelet att försöka påverka domarna och vinna fördelar i alla de 50/50-situationer som uppstår på en match. Det kan inte vara bekvämt för de domare som dömer Nacka HF att i förlängningen ha sin arbetsgivare på planen. 

Vågar man ge honom en varning eller utvisning för snack i lika hög utsträckning som hos en ”vanlig” tränare? Vågar man stå upp när Nacka HF anser sig ha fått flera domslut emot sig? 

Risken, och det räcker, är uppenbar för jäv. Det kan för övrigt inte vara bekvämt för de elva andra klubbarna att möta Nacka med dessa förutsättningar.

I övrigt noterar jag att både handbollen och fotbollen haft två skandaler med rasism inblandat. 

Den Allsvenske fotbollsdomaren Martin Strömbergsson sa till Östersunds målvakt: ”Sluta prata. Gå tillbaka till ditt mål så att de kan kasta bananer på dig.”

Rimbos tränare Dick Tollbring sade till en domare ”Är så trött på den svarte fan”.

Jag vill tro gott om alla inte sortera in dem  i facket för rasistiska ynkryggar. De är säkert goda människor som det kokade över för. Men det måste råda nolltolerans kring rasism. No mercy.

Fotbollen stängde av Strömbergsson direkt året ut. Handbollen lyckades inte, på grund av detaljer i anmälan till RIN, stänga av Tollbring som tränare. Bara som spelare! Sedan har det varit tyst.

Det är ett kvitto på att handbollen har ett tandlöst och innefektivt system för att kunna stå upp för sina värderingar. Det duger inte.

Christoffer Ekmark

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.