Linus Gulldén om karriären, dagisursäkter och padeldiss - Stürmerfoul

Linus Gulldén om karriären, dagisursäkter och padeldiss

Hallå där Linus Gulldén, tidigare Linus Persson, och målvakt som lagt skorna på hyllan.

Först och främst, hur mår du?

– Bra! Jag har klarat mig från Corona, liksom hela familjen. Men vi får väl det också tids nog, tyvärr.

Det var en evighet sedan vi såg dig spela handboll senast. Är det helt gonatt med den karriären?

– Jättegonatt! Jag lovar. Med tre månaders träning så hade jag kunnat hävda mig bra – men jag vill inte. 

Varför inte?

– Jag har så mycket annat att göra. När jag valde att sluta hade jag inte drivet som krävs för att bli bättre. Då var jag 27-28 år gammal.

Och du har ingen 30-årskris med en röd porsche i garaget och nytt bekräftelsebehov som handbollsspelare?

– Nä nä. Dessutom har jag alibiursäkter. Som att hämta ungarna på dagis. I Norge måste man göra det redan 14.30 senast just nu. Fysiskt håller jag igång med squash som jag spelade mycket i Frankrike där jag till och med tog lektioner. Man skulle ha varit med på 80-talet när sporten var stor.

Varenda djävel spelar ju padel annars?

– Jag har svårt för det där. Det känns inte som någon riktig sport. Det är roligt att spela, men….

Exakt! Det är mer nätverksträff än sport?

– Nu riskerar vi att trampa på ömma tår här…

Om målvaktstrion ”Osten” och ”Bengan” och ”Groggen” alla skulle vara sjuka samtidigt, och du hade svängarna förbi Sjöbo och din gamla moderklubb HK Björnen. Skulle du verkligen säga nej tack om de frågade efter en blixtcomeback? Speciellt om de skulle möta Tomelilla hemma?

– Då hade jag nog fått ställa upp. Det är svårt att säga nej där, även om det är lätt att få en boll i huvudet förmodligen.

Vad minns du annars av din gamla moderklubb – där undertecknad för övrigt spelade och blev självutnämnd till Sveriges sämsta handbollsspelare?

– Jag flyttade därifrån när jag var 14, men jag minns att det alltid var ett djäkla drag på fredagsmatcherna där. Det är få klubbar ens i Handbollsligan idag som kan mäta sig med hur det var då. Det var fest innan matchen, under matchen och efter matchen…

Men rollen som målvaktstränare verkar du intresserad av?

– Verkligen. Även om jag inte har en sådan roll idag, vilket också är aktivt val. Men jag ser absolut möjligheten att jobba med det i framtiden. Det är kul att se människor utvecklas och jag är rätt så mycket för att jobba på på planen. Jag är inte så mycket för det teoretiska,

– Jag är inte så mycket för det teoretiska, även om en del verkar tro att det är en teoretisk sport att stå i ett handbollsmål. Problemet är inte att lära sig var motståndaren skjuter – utan att faktiskt ha fysik nog att rädda bollen och just de bitarna tycker jag att det är kul att jobba med. 

Hur ser du på avsaknaden av just målvaktstränare inom många elitklubbar?

– Det är inte alls bra. Problemet är att klubbarna inte prioriterar det och det är ju inte gratis att få de bästa att lägga ner tid på det. 

Har det alltid varit så?

– Ja, under min aktiva karriär så var det så i Sverige. När jag var i Danmark var det okej och sedan blev jag själv målvaktstränare i Rumänien. Det positiva att vara målvaktstränare på varje träning och varje match är att man kan testa sig fram med olika saker. Man kan bygga upp någonting utvecklande över tid. 

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.