Palicka om kärleken till... - Stürmerfoul

Palicka om kärleken till…

Hur kommer det sig att det blev handboll för dig?

– Jag var och kollade på min storasyster när hon spelade, efter det sa jag till min pappa att jag ville spela handboll. Jag spelade med två år äldre och jag fastnade för sporten.

Hur kommer det sig att du blev målvakt?

– Jag var både utespelare och målvakt till 13-års åldern, jag var rätt duktig när jag väl stod. Det är ju extra kul när man är duktig i den åldern.

Vilken är din/dina styrkor som målvakt?

– Vinnarskallen är min styrka, jag gillar när det verkligen gäller någonting.

Finns det någon detalj i ditt målvaktsspel du tränat extra mycket på?

– Jag hade stora problem på kantskott när jag kom utomlands. Det hade funkat i Elitserien, men funkade inte internationellt så jag utvecklade en helt ny stil på kantskott. Nött och nött och skrikit mig trött på övningar, men det har gett resultat.

Dina år i Sverige, vad minns du bäst från dem?

– Jag flyttade själv till Göteborg tidigt inför gymnasiet och fick komma till en fantastisk förening. Jag fick en raketutveckling i Redbergslid. Började med äldre även där, och kom in i A-lagstruppen som 19-åring. Jag hittade både min fru och blev förälskad i staden Göteborg under åren i RIK. Föreningen upplevde en stålborstning med många spelare som lämnade klubben, vilket innebar att jag fick en stor chans och roll redan i tidig ålder.

Följer du med något i svensk klubblagshandboll nu när du är och har varit länge i Tyskland?

– Jag följer Redbergslid och är bra kompis med Alexander Borgstedt som spelade i Ystads IF. Kim Andersson och övriga spelare man känner har man koll på.  Jag tittar mindre på matcher på tv nu när jag har barn, men när jag hör om de unga som kommer upp blir jag sugen att skaffa C More för att se mer matcher. 

Du har varit länge i Bundesliga, först Kiel, och nu Rhein Neckar Löwen?

– Tyskland har varit en fantastisk upplevelse med många titlar. Jag hade fyra, fem år som andramålvakt i Kiel, stod ju bakom en av världens bästa målvakter – Thierry Omeyer – men hade ändå en stor roll i klubben. Jag tröttnade lite på det militäriska i Kiel, och ville närmare hem, vilket innebar att jag skrev på ett treårskontrakt med Ålborg. Jag gick till Rhein Neckar Löwen efter ett år i Danmark. Vi vann titeln direkt med Rhein Neckar och livet där  har utvecklat mig mycket som spelare. De fyra senaste åren är mina bästa i karriären, och jag hoppas fortsätta utvecklingen.

Ditt samarbete med ”Äpplet”, målvaktskollega i både klubb och landslag. Berätta lite om det?

– Det är verkligen speciellt, Äpplet är också en fantastiskt bra målvakt, vi har kört varannan match i Rhein Neckar Löwen. Jag tycker vi har det bästa konceptet när det gäller målvaktsspel i en toppklubb. Vi hetsar, sporrar och pushar varandra. Vi vill såklart vara bäst båda två. Vårt koncept har fungerat både i klubb- och landslaget, till exempel har vi rent statistiskt haft högst räddningsprocent i de senaste mästerskapen.

UVM-guld i Makedonien, något minne från den turneringen?

– Vi hade Gunnar Blombäck som tränare, han var helt galen (skratt). Vi var underdogs inför den turneringen, det var väl tanken att vi skulle sluta sjua-åtta någonting. Vi lyckades verkligen sätta försvarsspelet under den turneringen och både jag och Johan Sjöstrand gjorde en bra turnering. Vi lyckades besegra Tyskland, som vi haft problem med, i finalen. Jag kom in efter 15 minuter när vi låg i underläge, och lyckades ”spika” totalt. Spanien, Tyskland, Danmark hade riktigt bra lag i det mästerskapet. Vi slog Tyskland i mellanrundan vilket gjorde att vi tog oss till slutspelet där vi slog Danmark i semifinalen med uddamålet. Ett riktigt coolt minne!

Bästa landslagsminnet så här långt?

– Det är EM-silvret 2018. Vi blandade och gav under mästerskapet men lyckades vinna rätt matcher. Kroatien i gruppspelet och Danmark i semifinalen är de matcherna som sticker ut.  Svenska folket fastnade nog för att vi slet och kämpade i 60 minuter. De senaste åren har vi fått bra resultat. Vi har kanske saknat det taktiska de senaste mästerskapen så det blir spännande med Solberg och se hur vi kan utveckla det taktiska kompletterat med att vi tar med det som var bra när Kristjan var förbundskapten.

–Personligen var premiären i EM senast något extra, 12 000 i Scandinavium med många vänner och släkt på läktaren. Det var något extra att få spela den matchen i staden jag älskar.

Hur mycket tid ägnar du åt att granska dina motståndare?

– Väldigt olika. När man är i vardagsrytmen så kanske man ägnar två timmar i veckan åt det, skott och så. Inför mästerskap eller en Champions League-match kollar man mycket noggrannare.

Vilken/vilka är de lurigaste avslutaren/avslutarna du mött?

– Jag har alltid haft problem när jag varit säker på var spelare ska skjuta. Man kan vara för tidigt på plats, men jag försöker att jobba bort den egenskapen. Sagosen och Karabatic har sina skottmönster, och de ligger oftast på 60  eller 70 procent mål i sina avslut. Får man ner Sagosen till 40 % är det större chans att man vinner. Man vet att han kommer att göra mål, men får man övertaget på honom är det lättare att vinna matchen.

Har du haft någon målvaktsförebild/annan idrottsförebild?

– Mats Olsson är min mentor i landslaget, på senare år har han vuxit till en förebild. Jag pratar en del med Tomas Svensson och Gentzel som var målvakter i landslaget när jag växte upp. Tjecken Martin Galia som stod i Redbergslid var en inspiration. Min pappa tog kontakt med honom, och han tog sig tid att lyssna på mig och lärde mig min utkastteknik, något som nu är en av mina bästa egenskaper. Dejan Peric är den målvakt jag studerat mest, han var cool. Liten som jag, och jag imponerades av hans teknik.

Nämn någon person/några personer som betytt mycket för din idrottskarriär?

– Min familj, mina föräldrar och min syster. Min fru och mina barn. Mina bästa polare som stöttat mig när det har gått tungt. Tre viktiga tränare jag haft, Dennis Sandberg och Tore Brännberg i RIK:s juniorlag och Johan Eklund i Redbergslids A-lag. Dels hur de uppfostrade mig som människa, en vild tonåring som kom ensam till Göteborg, och även hur de utvecklade mig som spelare. Idag är det svårt att hitta en spelare som har lika stort hjärta för Redbergslid som jag har.

Vilket lag/landslag är roligast att möta?

– Säger man något lag så står man där på noll procent nästa gång, så jag säger inget, men det är kul att möta lagkompisar med landslaget, som till exempel Andy Schmid nu i EM senast.

Finns det något du skulle vilja ändra på inom handbollen, någon regel eller dylikt?

Jag skulle ta bort 7-mot-6, det hör inte hemma i handbollen. Passiva spelet med sex passar har inte utvecklat spelet, jag känner mig inte bekväm med den regeln då bedömningen skiftar väldigt mycket mellan olika domare. 

David Sundgren

Skrivet av


Stürmerfoul
Sveriges nya handbollsmagasin!