Tio snabba med Felix Claar - Stürmerfoul

Tio snabba med Felix Claar

Du vann SM-guld med Alingsås 2014, och som 22-åring gör du nu din sjunde (!) raka säsong i Handbollsligan. Är du trygghetsnarkoman eller har det inte kommit några bra bud utomlands?

– Det är en kombination av de sakerna. Jag har pratat med en del intressanta klubbar, men alla bitar har inte fallit på plats.

Vad har du sagt till din agent? ”Fixa en klubb i Tyskland i år annars ryker du.”?

– Nä nä, vi har en bra dialog och han vet vad jag vill – nämligen att prova någonting annat någon gång…

Att förlora en avgörande SM-final på hemmaplan måste sitta i länge. Hur mycket drivs du av revanschlusta?

– Jag tror inte att det fungerar så. Nu möter vi dem i premiären, men jag tänker inte på revansch i ordets bemärkelse. Visst, finalförlusten sitter i huvudet och det kommer att vara den kanske tyngsta förlusterna i min karriär när jag summerar den en dag. Men vi jobbar inte på något annorlunda sätt. Jag vill vinna guld den här säsongen lika mycket som om vi hade vunnit då.

Vem var det, egentligen, som tjatade in Johan Nilsson tillbaka i laget?

– Det tror jag inte att det var någon som gjorde. Tjatade alltså.

Från U-landslag och att bli årets komet för tre säsonger sedan, till att ta steget in i a-landslaget är ett tufft steg. Vad krävs för att du ska lyckas med det?

– Fysiken är bland det viktigaste jag behöver förbättra, sedan behöver jag även blir stabilare – och prestera bättre såklart.

Vilken bortamatch i handpollsligan är den på förhand jobbigaste eller tråkigaste att åka på?

– Stockholmsmatcherna var det förut. Resorna var väldigt sega.

…och den roligaste…?

– Det är altid roligt att spela i Kristianstad Arena.

I ALLA lag finns det folk med märkliga vidskepligheter. Vem är märkligast i Alingsås omklädningsrum?

– Frasse, tveklöst, men jag tänker inte outa vad han gör. Jag har absolut ingenting sådant för mig.

Har ni kvar böter på att INTE ha skägg under slutspelet?

– Jadå…

Du har hyllat alla caféer i Alingsås i en gammal intervju. Om jag gav dig och Patrik Westberg en tvåhundring för att unna er vad som helst, vad skulle det bli då?

– En tvåhundring skulle inte räcka. Men om jag fick en femhundring så skulle vi nog gå till Nygrens. Vi skulle beställa presskaffe och varsin fin räkmacka – och till det vanliga runda cookies. Det behöver inte vara jättespeciellt, men det är bra grejer där.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.