Tio snabba med Johan Nilsson - Stürmerfoul

Tio snabba med Johan Nilsson

Tio snabba med Johan Nilsson, som var tillbaka på planen när Alingsås premiärvann mot Sävehof med 28-23

I ett pressmeddelande från Alingsås i februari stod det: ”Anledningen till avskedet från handbollen är att kroppen börjat säga ifrån.” Det måste väl varit en lögn – du rör dig ju som en katt?

– Helt ärligt hade jag rätt stora problem med fötter och axlar och så där. Men tre månader HELT fri från handboll gör tydligen susen. Du vet, man har levt i ett ekorrhjul i tio år. En paus i tre månader då gjorde att jag kunde läcka kroppen ordentligt. Det har inte hänt tidigare. Inte ens när jag var korsbandsskadad, för då höll man igång med rehab och befann sig i en handbollsmiljö varje dag,

Det var inte så att du flyttade till Ronneby och tänkte: ”Vad äääär dett för håla!?”

– Nej nej. Det var helt andra anledningar. Och vi får se hur det blir framöver. Jag har ett kontrakt som går ut vid årsskiftet.

Du skulle ha en slags scoutroll för södra Sverige, är det skrotat nu?

– Ja, jag har tagit en paus – innan jag ens hann börja. Annars tycker jag att det är väldigt kul med den typen av arbete. Mycket handlar om att hitta spelar som sticker ut. Spelare som man får en aha-känsla av att se.

Som när man såg William Andersson Moberg för första gången?

– Exakt! Han stack ut första träningen och är väldigt lik Jesper Konradsson på det sättet. William kommer alltid nya idéer och nya synvinklar på handboll – det hjälper oss mycket som lag.

När du stod där i spelartunneln och det var några sekunder kvar till inspring, tänkte du då: ”Shit, lugnet i Ronneby kanske inte var så illa ändå”?

– Nänä… Jag har alltid fått gåshud när man springer in i Estrad, oavsett om det är en femte och avgörande SM-final eller en serielunksmatch mot ett bottenlag. När man står där och känner adrenalinet vet man att det är detta man vill. Jag skulle pluggat Sports Management i Växjö, men hann aldrig börja och idag kändes det som rätt val.

Du har fått stämpeln försäsongsskolkare – men å andra sidan är det få som gjort så många försäsongsträningar som dig. Vilken är den värsta försäsong du varit med om och varför.

– Vi hade någon säsong för fyra-fem år sedan när vi sprang en massa ”idioten” på 300 meter, 200 meter 100 meter och sedan 50 meter. Det är det jobbigaste jag gjort. Det var Franzén som höll i det där och det var en mardröm. Man sprang ju 100 procent varje meter.

Om du och Felix Claar får en femhundring att gå att käka för i Alingsås, vart går ni då?

– 500 bara? Vi ska väl inte fika med några enkla räkmackor!?

En lax då!?

– Då tar vi en trerätters på Momenti. Oxfilépastan där är känd i Alingsås, den är magisk. Kanske lite rött vin till det och en ”Hugo” som drink, det är fläderlikör med champagne tror jag…

Beskriv känslan av att lattja med Sävehof med fem bollar i premiären?

– Det känns väl bra, men det är bara en premiär. Vi kontrollerade matchen hela vägen, inte minst efter ett ryck i slutet av första halvlek.

– Främst var det skönt att komma in i det efter att bara ha tränat en vecka. Explosiviteten saknades dock. Det smällde kanske lite för lite för publikens smak, de hade förväntat sig krig och blod. Men man ska komma ihåg att seriespel och slutspel är två olika sporter.

SM-finalen som en match eller fem?

– Jag sa en match innan förra säsongen, men med tanke på hur vårens finalserie var har jag vänt mig. Fullsatt på alla matcher och härlig stämning, jag har omvärderat till bäst av fem.

Hur svårt kommer det att vbli att kliva upp ur sängen imorgon?

– Sååå otränad är jag inte. Men hade jag fått mer än tio minuter så hade det varit värre.

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.