Tio snabba med "Kakan" Strömberg - Stürmerfoul

Tio snabba med ”Kakan” Strömberg

En amatörspaning är att lagkaptener har en större tendens att en dag bli tränare. Stämmer det på dig i din livsplan?

– Nej, inte konkret. Men jag gillar att träna lag och har ju ett eget träningsläger och har jobbat som tränare på skolor. Om det är mitt mål? Nej. Men absolut är det intressant. Jag är ju intresserad av att tänka handboll rent taktiskt, jag är en handbollsnörd, så det är inte en omöjlig framtid.

Om ditt lag åkte på en sur bortatorsk och ni ska ta bussen hem så inbillar jag mig att medans de andra netflixar och slösurfar på mobilen så går du igenom matchen och analyserar fram och tillbaka?Jo, absolut, Men det gör säkert många andra i laget också. Jag gillar att fila till samarbeten eller smådetaljer med olika avtal mellan spelare.

Så på nästa träning kommer du med konkreta förslag på olika detaljer i spelet som ska förbättras?

– Jo, så kan det vara, men det är inte speciellt avancerat med vässningar av eldbollar eller övergångar eller vad det nu kan vara.

Av alla mästerskap du varit med på så är dettalands laget det mest svårbedömda kapacitetsmässigt. Eller?

– Jag vet inte om jag håller med om det. Vi har en bra mix av rutinerade spelare, nya talanger och spelare som fått första mästerskapet i benen. De sista åren har vi jobbat mycket med kollektivet – alla ska ha en roll. Det har bidragit med en stabilitet.

Trygga Sabina är borta, Bella är svårplacerad och ni tvingas ha många nya spel…?

– Jo, många nya får dra ett lite tyngre lass den här gången. Men det är väl alltid så att någon är skadad eller gravid. Det ingår i spelet och bidrar till utveckling.

De mest bortglömda spelarna är kanske de som varit bland de bästa bakom ett unikum en hel karriär. Du har gått i kölvattnet bakom Bella Gulldén i många år. Tänker du någonsin var du hade kunnat vara om du fått chansen att spela i landslaget tidigare och mer?

– Haha, jag har inte reflekterat alls över det. Man är i sitt vanliga sammanhang i klubben mestadelen av tiden och får anpassa sig utifrån det. I klubblaget spelar man mycket, i landslaget kanske bara fem minuter, och min styrka har varit att kunna anpassa mig efter just de förutsättningarna.

Du är ingen bitter grubblare?

– Nej. Inom handbollen är man alltid i konkurrens med någon, då kan man inte ta det personligt hela tiden. Tänker man ”fan också, tänk om…” så blir man förmodligen inte en bättre spelare.

Påstående: I Sverige passar inte ditt fysiska spel lika bra med tanke på att du ofta fick många utvisningar – då borde väl den fysiska ligan i Danmark passa bättre.

– Jo, jag blev utvisad en del så det stämmer. Men jag har också blivit lite mer polerad med åldern. Men Frankrike hade nog också passat mig på det sättet. 

Men om du bestämmer dig för att ”slakta” någon som går på utsida två så hade du blivit utvisad direkt om det varit en seriematch i Skara – hade du kommit undan med det i Danmark?

– Nja, det är ett mer fysiskt spel i Danmark, visst. Och i Sverige är man mer köttiga – i Danmark är man mer spelskickliga. Jag tycker ändå man får kötta rätt mycket i Sverige så det blir sällan samma situationer.

Vilken detalj i försvarsarbetet har du tvingats förbättra mest?

– Fotarbetet. Dansk handboll är mycket snabbare än den svenska och då måste man anpassa sig.

Om man följer dig på sociala medier verkar Danmark vara det optimala landet för dig – med tanke på deras hygge.

– Danskar älskar att säga hygge. Jag med. Så ja, det stämmer nog.

Förklara för folk norr om Hallandsåsen vad hygge år?

– En trevlig stund med mat och dryck där man umgås med andra. Antingen på café eller hemma hos någon med tända ljus och skön musik. Översatt till svenska blir det kanske ”mys”?

Hur ser hygge hos Carin ut?

– Antingen tar man det trevligaste cafét och äter en bulle/wienerbröd eller delar på en kanna kaffe. Eller så bjuder jag hem några på vegetarisk plockmiddag, gärna skördefestaktigt, för att sedan bjuda på snacks och efterrätt. Jag hade faktiskt lunchhygge med mina lagkamrater innan jag åkte.

”Kakan” är ju otroligt passande namn på dig?

– Jo, men det har ju nästan slutat existera. Anledningen till att jag fick smeknamnet beror på att vi hade två Carin i mitt lag och den andra tjejen hette också Carin S. Eftersom jag var ett år yngre blev jag ”Kakis” och sedan ”Kakan”.

Vilken kaka definierar dig bäst?

– I dessa tider vill jag helst ha lussebulle – som inte finns i Danmark, då får man baka själv. Eller semla. Men du kanske tänker på klassiska småkakor? I så fall blir det nog en syltkaka eller hallongrotta…

I Sverige finns det på vissa ställen lussesemlor?

– Va? Är det gott?

Allt med grädde och mycket mandelmassa är väl gott!?

– Hmmm. Det är mycket högt och lågt i den här intervjun?

Mest lågt faktiskt. Det brukar vara så.

Avslutningsvis. Du får tusen danska kronor och ska bjuda ut någon på en dag i Viborg? Vem tar du med?

– Min bästa kompis Madde Östlund och min lagkompis Line Haugsted. Först avnjuter vi en vegetarisk brunch ute på stan. Sedan shoppar vi lite – kanske örhängen till alla. Sedan hade vi gått runt sjön och avslutat med utehygge med en kaffetermos och kakor som Line bakat.

Foto: Martin Trobäck

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.
Nästa nummer utkommer 6 januari

Säkra ditt exemplar idag!

Nej tack, jag är ingen handbollsnörd.