Tio snabba med Melissa Petrén - Stürmerfoul

Tio snabba med Melissa Petrén

Man brukar prata om genombrottsmatcher ibland – kände du att matchen mot Nordmakedonien var en sådan för dig i landslagssammanhang?

– Jag vet inte. Detta var bara min andra samling med landslaget och jag har fortfarande mycket tajming och annat att hitta. Men visst det var kul att göra sju mål och sådär….

Men sluta nu. Få såpass orutinerade spelare i de sammanhangen tar för sig på ett sådant shut da faak up-sätt?

– Jo, men både Sigge och Janne vill att jag ska göra det och har man förtroendet från tränarna är det ju bara att köra på?

Hur har miljöombytet, från LUGI till Horsens, påverkat dig som handbollsspelare?

– Nu har jag inte hunnit kommit in i tempot och hårdheten som finns på ett helt annat sätt i den danska ligan, men det är mycket utvecklande att träna och spela i den miljön. Jag försöker att spela på samma sätt som i LUGI och sedan anpassa mig från min nya klubbs olika spel. Men visst har det varit positivt så här långt.


Nathalie Hagman och du påminner liiite om varandra när ni dundrar fram på nio meter och ena sekunden snärtar uppbollar i krysset och nästa sekund får in lusfräcka passningar till linjen. Köper du den liknelsen?

– Njae, vi är väldigt olika. Hon är mycket mer lurig och avvaktande än mig. Jag har inspirerats av henne och tagit lärdom av henne, men det var ju snällt sagt.


Hur funkar det annars i Danmark? Mycket grov leverpastej på mackorna?

– Jag har det fint. Jag bor i Sønderborg tillsammans med min sambo Josip Cavar och pendlar med några andra i laget till Horsens. Handbollsmässigt har jag haft tre månader på mig att anpassa mig och det känns bra.

– Matmässigt håller jag mig till samma mat som i Sverige. De andra i laget håller på med smørrebrød och sådär, men nej, det är inget för mig.

Du har inte varit så het i landslaget tidiagre – men nu plötsligt skriker folk om att du måste med till VM och EM.

– Att få chansen i ett mästerskap drömmer väl alla om? Landslagschansen kom för mig redan när jag spelade i SHE och visst har det varit en motiverande faktor. Ända sedan jag började spela handboll har jag varit en sådan som drivs av målbilder. Nu vet jag att jag är med i truppen och kan nå en VM-trupp i vinter – det hade varit mäktigt.

Vad lagar du för middag en ledig fredagskväll?

– Tacos. Eller nej! Spagetti och köttfärssås – det är min favorit. Jag och Josip brukar turas om och gör på lite olika sätt.

– Jag steker först upp lök och vitlök, sedan i med nötfärs och låter det puttra. Sedan öser jag i krossade tomater på burk och lite crème fraîche med tomat och basilika. En fullösning – jag jobbar på det sättet – och har jag rödvin hemma kan jag hälla i lite sådant också.

– Josip kör med lök, ingen vitlök, och nötfärs. Sedan löser han resten med färdig sås från Dolmio. Det är fusk, men djävligt gott.


Du har en helt ledig dag och får tusen spänn i näven – vem tar du med på dagsutflykt och vad gör ni?

– Andrea Johansson får flyga ner från Boden. Vi tar en sväng till Tyskland, till Hamburg, där vi käkar och dricker gott. 


Vad gör du om fem år när du är 29 och på topp?

– Då hade jag velat spela i något fett land, gärna i Frankrike vid någon strand. Ungefär som Jildenbäck har löst det för sig med spel i en klubb på den franska rivieran. Josip får haka på.


Ärligt talat – hur är det att leva med en målvakt. De är ju lite ”knepiga” i allmänhet?

– Det sjuka är att jag håller med om att målvakter är konstiga generellt – men Josip är konstig på ett bra sätt. Att leva med honom är en enda stor komedi, han är så förvirrad. Jag har koll på hela hans schema i huvudet, men han har ingen aning när nästa match är. Han spelar för övrigt på måndag mot Århus…

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.
Nästa nummer utkommer 6 januari

Säkra ditt exemplar idag!

Nej tack, jag är ingen handbollsnörd.