Tio snabba med Oscar Jensen - Stürmerfoul

Tio snabba med Oscar Jensen

För ett och ett halvt år sedan slutade Oscar Jensen med handboll och fokuserade på en forwardroll i sitt korpenfotbollslag.

Om en vecka sätter han sig på ett plan till Moskva när HK Malmö ska fixa avancemang i EFH-cupen.

Allvarligt talat Oscar. Hur seriös var du när du ”slutade” med handbollen?

– Väldigt seriös. Där och då kändes det rätt både i huvudet och i kroppen. LUGI ville föryngra, jag ville inte stå vägen och tiden kändes rätt. Jag arbetar som kommunikatör på Tegnérs Matsalar i Lund och hade någonting att falla tillbaka på.

I februari i år kastades du in i OV Helsingborgs Allsvenska lag som tog sig vidare till Handbollsligan. Hur många lag hade du tackat nej till innan?

– Haha, det var ett par lag faktiskt. En del på så låg nivå som division två, men det kändes inte aktuellt för min del. Målvakter som lagt av får nog generellt en hel del förfrågningar efter att de ”slutat” – jag tror att klubbar resonerar som så att de vet vad de får. Istället för att chansa och plocka in någon de inte har ordentlig koll på.

Vilken var den enskilt största faktorn till att du gjorde comeback över huvud taget?

– När jag blev kontaktad av OV var det via en vän som sitter med i sportgruppen; Olof Ask, en gammal H43:are. De ville säkra upp eftersom deras målvakt skulle bli pappa i avslutningen av säsongen. Så det handlade egentligen bara om en månad, och OV var flexibla och köpte att jag kunde jobba samtidigt. Det var bara en månad, tre matcher och tio minuter på planen som jag var delaktig – sedan lagom till segerbanketten var jag i form.

– Dessutom hade jag inte fått några trivselkilon eftersom jag aldrig slutade träna, eller åtminstone löpträna. Det blev även mycket korpenfotboll med mitt lag IFK T-Bar. Min roll där? Jag är striker, såklart. Jag jämförs i de sammanhangen med Jan Koller vilket känns fullt rimligt.

Du har spelat i HK Malmö tidigare, 2010-2013, – varför valde du att återvända till den klubben inför 19-20-säsongen?

– Jag fick mersmak av de där matcherna med OV. Jag saknade inte handbollen när jag slutade, men de månaderna utan sporten var välbehövliga för att få tilllbaka ett sug. När HK Malmö ringde var det någonting annat som låg på bordet och Stian accepterade fullt ut att jag inte kunde vara med på alla kollektiva pass på grund av jobbet i Lund.

36 år gammal har du blivit – vad driver dig som handbollsspelare? Titlar eller omklädningsrumsnack?

– Både och! Gemenskapen som man kan få i ett lag är ovärderlig. Just det här att kämpa mot ett gemensamt mål… Sedan drömmer jag om att spela en SM-final, och i den här klubben finns den möjligheten.

Du fick en riktigt bra inledning på säsongen med flera fina räddningar i mötet med Spartak Moskva. Hur sammanfattar du er seger med 31-23?

– På förhand var jag väldigt nervös. Anton Hellberg, som jag är tänkt att bilda par med, var inte tillgänglig eftersom han fått en boll i huvudet. Man kände av pressen eftersom Malmö är en klubb som verkligen vill ut i Europa och vinna saker och ting. Vi gjorde en stark insats mot ett bra lag.

Vad tror du om returen nästa helg i Moskva?

– Hade någon sagt på förhand att vi skulle få åtta bollar upp inför returen hade jag tagit det med ett stort leende. Men jag vet också att det går snabbt i handboll och att Moskva mycket väl kan vände det här på sin hemmaplan. Ärligt talat är jag bara glad att matchen lever. Det kommer att bli svintufft där borta.

Om ni tar er förbi Moskva är det Selfoss, från Island, som väntar i runda två. Och sedan väntar riktigt bra lag i tredje rundan, däribland Rhein-Neckar Löwen…

– Är det TRE kvalrundor! Va? Jag trodde att det bara var två innan gruppspelet. Jaja… Jag har aldrig varit på Island, eller i ryssland för den delen, och det är kul att se världen.

Vilken är din favoritbortamatch i Europa genom hela din karriär?

– Med LUGI spelade vi mot Schweiziska Pfadi Wintehur och förlorade hemma för att sedan vinna borta. Det var en härlig seger och dessutom innebar det att vi kom till en skithäftig grupp med Helvetia Anaitasuna, Füchse Berlin och Saint-Raphaël.

Var det någon gång nära att du flyttade utomlands?

– Ja, en gång för länge läääänge sedan. Då hade jag förfrågningar från Danmark. Men jag blev antagen till journalistutbildningen i Lund samtidigt och valde det -och har faktiskt inte ångrat mig. En utbildning är fortfarande en utbildning…

Skrivet av


Christoffer Ekmark
Journalist som sent i livet frälsts av handbollen. Ansvarar för det redaktionella innehållet. Tar gärna emot tips om människoöden, historier eller allmänt sköna storys.