Varför denna hets kring talanger? - Stürmerfoul

Varför denna hets kring talanger?

Talang!

Vi älskar talanger!

Vi försöker hitta talanger i bollskolan, i knattelagen och så vidare. Det ska fokuseras på talangutveckling och göra de bästa ungdomarna vi har till de bästa spelarna i världen.

I mina ögon har vi inom svensk handboll – friskt påhejat av media, föräldrar och till viss del ledare – en hysterisk inställning till ordet talang. 

 Inom forskningen finns ett begrepp kallad RAE – relativ ålderseffekt. Den går ut på att barn och ungdomar som är födda tidigare på året generellt sett oftast är mer fysiskt utvecklade än de som är födda senare på året. Tyvärr förknippas det ibland med talang. Men fysisk mognad är inte talang, det är snarare biologi.

Lutar vi oss mot forskningen kan vi nämna att det finns flera olika sorters talanger som alla ungdomsledare och föräldrar borde lära sig att känna igen – och uppskatta.

Förutom fysisk talang har vi inom idrotten

* Teknisk talang

* Taktisk talang

* Psykisk talang

* Social talang

* Organisatorisk talang

Samtliga dessa egenskaper är viktiga att vårda och utveckla. Men frågan är: gör vi det i lika stor omfattning som med de som är fysiska talanger?

I min mening dyker ordet talang upp alldeles för tidigt och ungdomar utses som framtida världsstjärnor innan varken den fysiska eller psykiska mognaden finns. I detta tidiga skede är det ofta den fysiska talangen som syns och det andra aspekterna förbises. 

Det är något som snarare missgynnar fler än vad det gynnar.

Det sägs att vi har tre olika typer av människor som idrottar.

1. De som vill bli bäst och nå toppen.

2. De som gör sitt bästa och utvecklas kontinuerligt.

3. De som håller igång av sociala skäl.

Jag skulle uppskatta att kategori två och tre utgör 95 procent av alla handbollsspelare. Detta är en grupp som med en alltför tidig talangjakt hamnar i skymundan. Det är inte bra för någon, varken ungdomarna eller sporten.

I mina ögon är det viktigaste ur ett större samhällsperspektiv och rentav ur folkhälsoaspekten att människor fortsätter träna, idrotta och utvecklas så länge det går, vilket jag tror tidig talanghets motverkar. 

Idag försvinner väldigt många i tidig ålder. Redan vid 13 års ålder börjar de vikande siffrorna. Det måste vi delvis acceptera, men vi måste också skapa förutsättningar för att få dem att fortsätta eller komma tillbaka och utöva idrott på den nivå som passar. Det måste vara möjligt att fortsätta spela handboll utan att välja bort andra intressen. 

Ofta uppmanas det också till tidig specialisering hos dem som utmärker sig och ofta tvingas den kanske fram av krockande träningstider och ovilja till kompromisser. Vilket jag och många med mig absolut inte tror är det bästa för “talangen” i fråga. Jag är övertygad om att multi-idrottande för många ger en bättre utveckling i idrotten än vad tidig specialisering i denna ger. 

Enligt mig bör det läggas mindre fokus på ordet talang och jakten på dessa och mer på utveckling. Utveckling i den takt som spelaren klarar och vill. När det kommer till utveckling så är det alla de fantastiska ungdomsledare som finns runt om landet som är viktigast. Och enligt min erfarenhet så är det sällan dem som är det stora problemet till överfokuseringen på talanger. Många har större kunskap och mer tålamod för att hantera och utveckla en grupp handbollsspelare än föräldrar och andra tyckare runtomkring. 

Givetvis ska de spelare som i de sena tonåren visar prov på att besitta många av de egenskaper som krävs för att gå långt inom handbollen ha stöd och support för att uppnå detta. Men att jaga och försöka hitta dessa oslipade diamanter för tidigt är inte rätta vägen till framgång. 

Om jag själv var en talang?

Ja, kanske det. Jag hade tur i den genetiska lottningen och blev både lång och vänsterhänt.

Men framför allt var jag hängiven till träningen och ville utvecklas. Det var det som gjorde att jag fick en lång och framgångsrik karriär. Hårt slit i en rolig sport, det var min drivkraft. Det tillsammans med de ledare jag hade från 16 års-ålder som alltid trodde på mig och pushade mig till utveckling.  

Att det sedan räckte så långt är en helt annan femma.  

Staffan Olsson

Skrivet av


Stürmerfoul
Sveriges nya handbollsmagasin!