Zutas krönika: Kejsarens nya kläder - Stürmerfoul

Zutas krönika: Kejsarens nya kläder

Vad man ändå hade önskat få sitta med på möten om handbollens utveckling på internationell nivå där beslut som påverkar oss vanliga dödliga tas utan att ha en endaste liten aning om vad vår vackra sport egentligen handlar om. Jag har inga problem med regeländringar som gynnar sporten och gör den attraktivare för fler än de invigda men beslut som fattas idag av pampar med noll insikt och påverkar de grundfundament sporten har så hårt att det är på väg att bli en annan sport, det oroar mig djupt.

Jag har suttit på de där mötena på min Master Coach-utbildning, hört hur det oreras om klädsel som ska vara tilltalande i rutan, om underställ som ska matcha för att ska se snyggare ut, om strumpor som måste ha samma färg som shorts osv. Är det verkligen där fokus ska ligga gällande sporten? Jag fattar den kommersiella delen av soppan som IHF och EHF ska driva till sin spets, men till vilket pris då? 

Där sitter de mustaschprydda pojkarna och ska bestämma längden på shortsen nästa gång de svenska beachhandbollstjejerna ska kasta boll i sanden, de får mig att vilja kräkas. 

Ni skulle varit med på den sista modulen i Göteborg under Master Coach utbildningen när vi hade danska kollegor som anslöt och ämnet om klädsel kom upp, låt oss säga att de inte tyckte det var lika roande från danskt håll, det blev en diskussion som vi svenskar snällt backade undan ifrån och överlät till dansk dynamit. Låt oss sammanfatta det med att stämningen var lite spänd, föreläsaren fick sig nog en tankeställare och vi som satt bredvid kunde lugnt plocka fram en skål med popcorn och luta oss tillbaka.

Ta en annan sak så stor som förändringen av regelverket med 7-6 spelet och IHF:s uppenbara försök att skapa ett attraktivare spel för åskådarna. Jag förstår tanken och kan i samma veva kallt slå fast att den regeländringen har drivits igenom av någon som aldrig haft något med handboll att göra, det måste vara någon som lurat sig fram med en rejäl pengasäck. 

Vem hittar man sittande där, jo Dr Hassan Moustafa. Mannen som tyckte att det var för komplicerat för en extra utespelare att springa runt med väst och dessutom inte passade särskilt snyggt in i TV-rutan, det är mannen som styr över regelverket över vår sport. Hur de som satt med på det mötet när 7-6 regeln skulle röstas in inte ställde sig upp emot tramset som numer skapat en helt ny sport, det är över mitt förstånd, eller var det så enkelt att Moustafa köpte regelboken samtidigt som vi sålde vår själ?

Nu kommer det roliga i kråksången, det som ger en djupare inblick i att regelverket är skrivet av någon som inte fattar ett skit om sporten. IHF:s ambition har hela tiden varit att skapa ett snabbare spel med färre avbrott helt i linje med tanken om att skapa en attraktivare produkt som ska kunna säljas dyrare och till fler människor. Får en spelare en rejäl smäll i säg ansiktet som domarna missar så ska spelet fortgå, allt för att få ett flöde i spelet. Samma spelare ska efter läkarvård få sitta tre anfall på bänken för att sedan få beträda banan. Man har infört armen upp för att få en högre aktivitet och förtydligande om att passivitet i spelet inte är acceptabelt, attraktionsfaktorn you know! 

Ta då och lägg på något så finurligt som att ett lag närsomhelst kan byta ut målvakten mot valfri spelare, visst låter det som en briljant idé? Ni vet att varje lag med utvisningar i årets handbollsliga håller bollen i snitt 20 sekunder längre i anfallande position när man väljer att byta ut målvakten mot en utespelare? Eller alla ni som sett lag som spelar 7-6, vad tycker ni? Hur landar det hos er om ni har med parametern att IHF vill skapa en snabbare och attraktivare sport att sälja? 7-6 regeln förändrade inte bara allt gällande utbildningsystemet för sporten, det skapade den sömnigaste delen av denna sportens historia. Visst låter det genomtänkt? Som att några ljushuvud suttit ner vid ett härligt middagsbord och tagit några glas whiskey för mycket, sen slagit näven i bordet och kastat hela jävla sporten under en buss. Som jag skrev några rader upp, de som satt med och röstade igenom detta beslut, skäms på er! 

Det har inneburit stora förändringar för många ledare runtom i klubbarna på hemmaplan. Det innebär att de kan stryka en del saker ur utbildningen. Genombrott är i princip icke existerande, rena dueller styrkemässigt för en 9M spelare är ur bilden. Det smärtar att vandra runt i hallar och se ungdomslag på väg upp i seniorsammanhang utöva 7-6 och det endast, det bedövar min kärlek till sporten och får mig att ifrågasätta om det ens är samma sport längre. Handbollen för mig är förmågan att kunna spela tufft och fysiskt i ena stunden för att i nästa krama om och respektera din motståndare, det är och kommer alltid vara det DNA som vår sport bär med sig. Jag ser en regelbok som skrivs om och förvirrar alla inblandade, det kan inte vara en lätt resa för unga domare och äldre för den delen att hitta rätt i djungeln av regler ingen någonsin tagit sig tid att vilja förstå. 

Den dagen det började pratas om färgen på underställen och tejpningarna på fotledskydden för att det skulle se bättre ut i tv – rutan började jag ana onåd, nu känner jag mig mest nedstämd att vi som älskar sporten ska bli springpojkar åt ett projekt en maktgalen president (som köpt sin plats på IHF) dragit upp riktlinjerna kring för på fyllan. Parodin är fullkomlig!

Det som borde hända är att vi sätter oss emot regelverket, ser förbi de eventuella fördelar vi lyckats förhandla fram och istället ser till spelarna och sportens bästa. Vi är de som ska stå upp för sportens utveckling och istället prata om hur vi vill att spelet ska se ut och var handbollen ska ta vägen. Jag förstår att det finns en konflikt i att vi förmodligen behöver släppa en del fördelar vi får från de internationella förbunden mot att vi får behålla den sport vi vill ha, det är dock värt det alla dagar i veckan. Vi borde ha en ordentlig sittning mellan landslagen, klubbverksamheten och domarna om hur vi ska utbilda nästa generation svenska landslagsspelare. Regelboken vi i Sverige ska använda ska regleras efter vår produkt och de behov vi anser att svensk handboll har, inspelen från internationell nivå ska passa oss, aldrig tvärtom. 

Vi ska vara oerhört tydliga med vad vi på hemmaplan tycker är vettigt gällande skydd, där bör vi driva en egen agenda där vår kompetens ska vara tillräcklig för att kunna bedöma vad som är bäst för att skydda våra spelare. Gällande klädsel är det inte ens en fråga för mig, klubbarna på elitnivå får hitta en överenskommelse som rimmar med visioner på hemmaplan. Har de internationella förbunden åsikter får de gärna stötta klubbarna ekonomiskt gällande klädsel, så länge de inte snackar om mått på shorts och tajta utmanande kläder för att det ska passa de som sitter på första rad i sanden. 

Usch!

Handbollen har och kommer förmodligen aldrig bli den välbetaldes sport, vet inte ens om jag vill det om jag ska vara helt ärlig. Vi kan få tjäna tillräckligt för att kunna behålla grundvärderingarna och beteendet som kännetecknar allt underbart hos oss. Jag fasar för divalaterna och den totala avsaknaden av verklighetsuppfattning, den är vi inte i behov av samtidigt som näste fotbollsspelare snurrar några varv extra för att få sin motståndare varnad, nej tack. Jag står mycket hellre med båda fötterna på jorden och åker runt och tar en kopp kaffe i närmsta handbollsarena, så länge jag får se den sport jag lärt mig älska. Just nu är utvecklingen på väg åt ett helt annat håll, ska pengar få köpa våra värderingar eller är det hög tid att ställa sig upp och ta tillbaka sporten från de som inte har en aning om allt det vackra vår sport har att erbjuda?

Jasmin Zuta, krönikör i Stürmerfoul och huvudtränare i Redbergslid IK.

Skrivet av


Stürmerfoul
Sveriges nya handbollsmagasin!